Här är den!
Min novell till svenskan dåra!
Festen.
Jag hade inte hamnat rätt, inte någonstans. Och det visste jag nu, just i denna stund. Runt om mig stod det polisbilar, ambulanser och elden som flammade runt mig och mina dansande vänner slocknade inte. Brandkåren hade inte kommit än och musiken hade inte slutat, inte än. Just i denna stund började jag tänka på, varför händer det här mig?
Jag hade precis flyttat hit, in till stan, in bland höghusen. Här inne känner man sig liten, hoptryckt och här är jag inget.
Eller det var mer hur jag kände mig när jag kom hit, det min mamma kallar hem. Ja… det var så att min mamma och pappa bestämde sig för att inte bo tillsammans. Så mamma och jag flyttade hit, in till helvetet. Jag kallade det helvetet för att inne bland de höga byggnaderna är det varmt, det brinner ofta och det är mycket kriminella som gör inbrott med jämna mellanrum. Och inte nog med ny lägenhet utan sen började jag i en ny skola. Men där vände helvetet och blev helt otroligt. Jag fick tre nya vänner redan på första lektionen. Och andra lektionen började killarna kolla in mig. Och på lunchen det var då allt började.
Det skulle bli årets fest, och jag skulle gå med mina kompisar. Jag och mina nya kompisar hade blivit bjuden av den snyggaste killen på skolan som undrade om vi ville komma på hans fest på lördag kväll. Såklart ville jag ta chansen och få fler nya kompisar, jag var trotsallt ny på skolan och allt det här hade hänt på bara en enda dag. Det måste betyda något bra.
Mina tankar började genast famla runt vad jag skulle ha för kläder och vilka skor jag skulle välja inför lördag. Hela dagen gick åt att planera med tjejerna vad vi skulle göra innan festen och vart vi skulle gå efter festen. Skoldagen började gå mot sitt slut och när jag väntade på bussen så började jag tänka. Vad gör man på en fest inne i stan? Tidigare hade jag bott ute på landet och där hade vi inte fester. Undrar om man ska ta med sig något till killen som hade bjudit oss? Tänk om jag klär mig fel och blir mobbad av alla i skolan de tre åren jag skulle gå där på högstadiet, det skulle bli tufft för mig om jag inte gjorde rätt som alla de andra.
När jag kom hem berättade jag genast för min mamma att jag hade fått nya vänner och att jag redan var bjuden på en fest. Mamma kollade inte ens på mig utan satt med sin nya bärbara dator och mumlade för sig själv. Jag förstod inte varför inte sa något, hon kan väll vara glad för min skull? Men nej, hon brydde sig inte ens. Jag gick in på mitt rum som var fyllt med lådor och en stor säng i mitten av rummet. Alla mina kläder låg på golvet, för än hade jag inte fått en garderob. Mamma hade inte råd, som att hon precis hade köpt lägenheten till henne och mig... Enligt henne, jag visste inte om jag skulle tro henne som hon precis hade köpt en ny dator som kostade några tusen mer än en garderob. Men än förstod jag inte hur hon kunde kalla det här hem?
Men när jag legat och tänkt på mitt såkallade hem kom jag på festen som var om bara tre dagar. Hur skulle jag kunna fixa skor och en klänning utan pengar. Mamma hade inte pengarna jag troligtvis skulle behöva. Men jag visste att pappa hade pengar så jag ringde honom på en gång.
- Hej gumman!
- Hej pappa.
- Varför ringer du såhär sent? Klockan är över nio… har det hänt något? Är det mamma eller har det hänt något i skolan?
- Pappa… klockan är inte mycket och nej det är inget med mamma eller skolan.
- Så bra! Så varför ringde du?
- Jo… Jag har blivit bjuden på en fest nu på lördag… och jag har inget att ha på mig. Kan inte du och jag åka till gallerian på fredag och köpa ett par skor och en klänning?
- Nja… Jag vet inte.
- Snälla pappa!
- Okej då. Men då ses vi utanför skolan klockan fyra på fredag.
- Åh tack pappa! Hejdå!
- Hejdå!
Dagarna gick och det närmade sig fredag eftermiddag och om bara fem minuter skulle pappa komma till skolparkeringen och hämta mig. Och då kom de tre tjejerna i min klass fram till mig, Kim, Jossan och Vicky. Och Kim frågade mig:
- Hej! Det är ju fest och så imorgon. Och vi ska köpa cider och sånt du vet… Ska du ha något? De behöver bara ge oss 200 kr imorgon så fixar vi resten.
- Jo… a, sa jag men jag var tveksam men jag ville verkligen passa in. Ja men jag kan ta någon cider eller vad ni andra nu ska ha, fixa något bra så fixar jag pengarna tills imorgon.
- Okej, vi ses imorgon hemma hos mig så fixar vi oss tillsammans! Hejdå!
- Hej då!
Precis när vi hade sagt hejdå så kom pappa i sin bil och plockade upp mig. Vi begav oss till gallerian som skulle stänga om en timma så jag bestämde mig att kolla ut en snygg klänning och sen ta den storlek jag trodde jag hade istället för att testa den. Och snabbt gick det, bara efter en halv timma hade jag hittat min klänning till festen. Den var perfekt. Den var inte för lång och inte för kort, den gick inte ner till knäna och var precis så den täckte rumpan och lite av låren. Sen var den svart, den satt inte tajt nedtill men ovantill satt den otroligt hårt, men den var perfekt. Sen hittade jag ett par skor på en gång som passade till. Jag var super nöjd! Nu skulle jag bara lyckas få de där 200 kr tills imorgon av pappa…
Det var lördag, äntligen lördag. Nu hade jag längtat som en galning på att denna dag skulle komma. Jag kunde känna en rysning som gick genom hela min kropp för jag var så spänd på vad som skulle hända ikväll. Jag hade lyckats få 200 kr av pappa, men han hade vart mycket tveksam att ge mig pengarna, men jag lyckades. Även fast jag var så spänd på kvällen hade jag vaknat vid två tiden på eftermiddagen och då skulle jag till Kim och de andra tjejerna bara om två timmar, så jag skyndade mig att duscha och torka och platta håret. Sen ropade mamma och sa att det var mat.
Jag hatade att höra på hennes gälla röst då jag var så stressad. Men jag kastade i mig maten och sprang och borstade tänderna. Sen vart klockan fyra…
Jag kom hem till Kim, där även Jossan och Vicky var. Vi alla var glada och hälsade på varandra. Ändå kände jag att det här inte kändes bra. Det var en oro som låg i rummet där vi var och på bordet stod det inte cider så som Kim hade sagt att hon skulle köpa utan det stod två vodka flaskor, några öl och en flaska vin. Jag tänkte att de kunde vara hennes föräldrars sprit men jag var inte säker så jag tog upp mina pengar jag skulle ge till Kim och sa:
- Här får du de 200kr du skulle ha för att köpa dricka…
- Åh vad bra att du kom ihåg det tills idag. Det är din vodka där borta, ta den och blanda ut den med någon läsk du gillar så kommer du inte känna någon spritsmak och kommer ha kul hela kvällen precis som vi andra. Fattar ni vad kul vi ska ha ikväll?! HELT SJUKT KUL TJEJER!
Vicky tog fram glas till oss alla och Jossan tog fram läsk och ställde det på bordet. Sen började det. Kim fyllde 1/8 av sitt glas med sin vodka och resten med läsk. Det är som att blanda saft sa hon och skrattade. Jag själv som aldrig hade smakat vodka eller sprit alls var försiktig men ville ändå va som de andra och tog lite mer än vad Kim hade fyllt sitt, sen fyllde jag de med lite läsk också och skickade vidare läsken. När alla hade fyllt sina glas så höjde Jossan sitt glas och skålade för att det här skulle bli den bästa kvällen i deras liv.
Jag tog en klunk ur mitt glas och kände en obeskrivlig smak som stack till i halsen och jag kunde känna hur blandningen rann ner i magen och jag rös. Det smakade inte alls läsk som Kim sa att de skulle göra om man blandade ut det. Men jag såg att alla andra drack upp det sista ut ur deras glas så jag bet ihop och drack det som var kvar i mitt. Det var riktigt äckligt och jag visste inte om jag ville fortsätta, men jag hade inget val. Jag ville vara precis som alla de andra, jag skulle passa in och inte bli den som blir mobbad, det ville jag inte.
Klockan gick och jag blev yrare och vingligare ju mer jag drack. Och de blev Kim, Vicky och Jossan också, men alla skrattade och hade kul.
När klockan började närma sig sex var det dags att plocka ner allt i en väska som var otroligt liten för att få ner så mycket som vi tänkte ha med oss. Men tillsist fick vi ner fyra öl och en vodkaflaska. Sen gick vi mot bussen, alla hade klänning på sig och klackar på skorna som gjorde så vi blev 15cm högre än vanligt. Och vingliga var vi. Och inte nog med det, så gick vi på en grusväg. När vi äntligen hade kommit fram till hållplatsen hade bussen precis kommit så vi hoppade på den och satte oss längst bak.
Vi närmade oss festen och man kunde höra musiken dunka redan ett kvarter bort. Jag var varken rädd eller peppad för denna kväll. Men orolig var jag. Kände att snart kunde vad som helst hända. Men jag försökte slappna av i varje muskel utan att ramla om kull och vricka fötterna. Nu var vi knappt tre hus från lokalen där festen hölls. Det var redan fullt och klockan var bara åtta. Musiken var stark, vi var fulla och det var en rätt skön kväll i augusti. Det blåste lite men jag var varm i hela kroppen, vi skrattade och snackade om hur kul det skulle bli.
När vi kom in i lokalen dansade alla, liksom studsade på golvet och det stank alkohol och cigarettrök som trängde sig upp i mina näsborrar och luften jag andades trycktes ner i lungorna. Det vart som en blandning ihop med svett och de andra lukterna som tog över rummet och mina luktsinnen. Men kvällen fortsatte och vi blev allt fullare… Allt gick i som slowmotion och jag såg plötsligt folk som sprang ut med en tjej som kräktes från ena sidan av lokalen tills de kom ut på gården. Det började stinka kräks överallt men ingen verkade bry sig om det utan bara fortsatte dansa och snacka men framför allt dricka. Sen minns jag inte mycket…
Plötsligt började huvudet kvickna till och jag såg mig omkring. Runt om mig stod stolar på borden, två killar satt och hånglade med två tjejer i en soffa, ingen verkade bry sig om vad som egentligen hände just då. Jag såg att dörren var stängd och golvet var halt av att folk hade kräkts och spillt sprit överallt. Men alla mina kompisar från min klass, de dansade och det slutade inte, musiken fortsatte gå, om och om igen samma låt… Mitt huvud snurrade och jag började känna en lukt jag inte hade känt på hela kvällen en helt ny lukt.
Och då såg jag något ingen annan utom jag, rummet var rökfyllt. Denna gång var det inte cigarettrök utan brandrök. Hela lokalen runt om mig brann. Allt stod i lågor men alla fortsatte som om det inte hade hänt något. Men jag stod still, rörde inte ett ben och inte en arm inte ens håret rörde sig. Jag hörde svaga ljud av sirener från polisbilar och ambulanser. Jag hann inte ens blinka innan jag såg Kim bäras ut på en bår inlindad i en brandfilt, hon hade ingen hud kvar i ansiktet och såg skräckslagen ut, men med en tom och död blick. Jossan var efter och skrek som om hon sätt ett spöke.
Jag kände en tår falla från mitt öga. Den föll som i ett vattenfall fast i slowmotion som hela den här kvällen, det hade gått för långt. Då förstod jag, jag hade hamnat fel, mycket fel. Jag trodde alkoholen kunde påverka hur kul jag skulle ha en sån här kväll. Jag, vi alla ville passa in och blev fulla och kvällen slutade med fem döda ungdomar, en nerbrunnen lokal, fyra med brännskador och resten oskadda men ett minne för livet, det vill säga det vi minns.
Brandkåren kom och bar ut mig ur lokalen. De vuxna utanför la in mig i en ambulans och la en filt om mig. Jag åkte mot sjukhuset, sen hörde jag bara ett pipande ljud som inte slutade. Jag kände hur mina lungor gav upp, magen vändes upp och ner och jag kunde känna hur maten som jag ätit kröp upp ur mina tarmar och ut ur munnen över mig. Där låg jag, kunde inte göra något. Långsamt, väldigt långsamt slutade mitt hjärta slå… Jag led inte, jag var inte rädd, jag kände ingen oro, jag kände inget längre… Jag var inte mig själv, jag var varken liten, hopptryckt eller ingenting alls förutom en kropp som inte orkade mer på grund av röken, alkoholen... livet.
Det började som min första, det slutade som min sista.
Min novell till svenskan dåra!
Festen.
Jag hade inte hamnat rätt, inte någonstans. Och det visste jag nu, just i denna stund. Runt om mig stod det polisbilar, ambulanser och elden som flammade runt mig och mina dansande vänner slocknade inte. Brandkåren hade inte kommit än och musiken hade inte slutat, inte än. Just i denna stund började jag tänka på, varför händer det här mig?
Jag hade precis flyttat hit, in till stan, in bland höghusen. Här inne känner man sig liten, hoptryckt och här är jag inget.
Eller det var mer hur jag kände mig när jag kom hit, det min mamma kallar hem. Ja… det var så att min mamma och pappa bestämde sig för att inte bo tillsammans. Så mamma och jag flyttade hit, in till helvetet. Jag kallade det helvetet för att inne bland de höga byggnaderna är det varmt, det brinner ofta och det är mycket kriminella som gör inbrott med jämna mellanrum. Och inte nog med ny lägenhet utan sen började jag i en ny skola. Men där vände helvetet och blev helt otroligt. Jag fick tre nya vänner redan på första lektionen. Och andra lektionen började killarna kolla in mig. Och på lunchen det var då allt började.
Det skulle bli årets fest, och jag skulle gå med mina kompisar. Jag och mina nya kompisar hade blivit bjuden av den snyggaste killen på skolan som undrade om vi ville komma på hans fest på lördag kväll. Såklart ville jag ta chansen och få fler nya kompisar, jag var trotsallt ny på skolan och allt det här hade hänt på bara en enda dag. Det måste betyda något bra.
Mina tankar började genast famla runt vad jag skulle ha för kläder och vilka skor jag skulle välja inför lördag. Hela dagen gick åt att planera med tjejerna vad vi skulle göra innan festen och vart vi skulle gå efter festen. Skoldagen började gå mot sitt slut och när jag väntade på bussen så började jag tänka. Vad gör man på en fest inne i stan? Tidigare hade jag bott ute på landet och där hade vi inte fester. Undrar om man ska ta med sig något till killen som hade bjudit oss? Tänk om jag klär mig fel och blir mobbad av alla i skolan de tre åren jag skulle gå där på högstadiet, det skulle bli tufft för mig om jag inte gjorde rätt som alla de andra.
När jag kom hem berättade jag genast för min mamma att jag hade fått nya vänner och att jag redan var bjuden på en fest. Mamma kollade inte ens på mig utan satt med sin nya bärbara dator och mumlade för sig själv. Jag förstod inte varför inte sa något, hon kan väll vara glad för min skull? Men nej, hon brydde sig inte ens. Jag gick in på mitt rum som var fyllt med lådor och en stor säng i mitten av rummet. Alla mina kläder låg på golvet, för än hade jag inte fått en garderob. Mamma hade inte råd, som att hon precis hade köpt lägenheten till henne och mig... Enligt henne, jag visste inte om jag skulle tro henne som hon precis hade köpt en ny dator som kostade några tusen mer än en garderob. Men än förstod jag inte hur hon kunde kalla det här hem?
Men när jag legat och tänkt på mitt såkallade hem kom jag på festen som var om bara tre dagar. Hur skulle jag kunna fixa skor och en klänning utan pengar. Mamma hade inte pengarna jag troligtvis skulle behöva. Men jag visste att pappa hade pengar så jag ringde honom på en gång.
- Hej gumman!
- Hej pappa.
- Varför ringer du såhär sent? Klockan är över nio… har det hänt något? Är det mamma eller har det hänt något i skolan?
- Pappa… klockan är inte mycket och nej det är inget med mamma eller skolan.
- Så bra! Så varför ringde du?
- Jo… Jag har blivit bjuden på en fest nu på lördag… och jag har inget att ha på mig. Kan inte du och jag åka till gallerian på fredag och köpa ett par skor och en klänning?
- Nja… Jag vet inte.
- Snälla pappa!
- Okej då. Men då ses vi utanför skolan klockan fyra på fredag.
- Åh tack pappa! Hejdå!
- Hejdå!
Dagarna gick och det närmade sig fredag eftermiddag och om bara fem minuter skulle pappa komma till skolparkeringen och hämta mig. Och då kom de tre tjejerna i min klass fram till mig, Kim, Jossan och Vicky. Och Kim frågade mig:
- Hej! Det är ju fest och så imorgon. Och vi ska köpa cider och sånt du vet… Ska du ha något? De behöver bara ge oss 200 kr imorgon så fixar vi resten.
- Jo… a, sa jag men jag var tveksam men jag ville verkligen passa in. Ja men jag kan ta någon cider eller vad ni andra nu ska ha, fixa något bra så fixar jag pengarna tills imorgon.
- Okej, vi ses imorgon hemma hos mig så fixar vi oss tillsammans! Hejdå!
- Hej då!
Precis när vi hade sagt hejdå så kom pappa i sin bil och plockade upp mig. Vi begav oss till gallerian som skulle stänga om en timma så jag bestämde mig att kolla ut en snygg klänning och sen ta den storlek jag trodde jag hade istället för att testa den. Och snabbt gick det, bara efter en halv timma hade jag hittat min klänning till festen. Den var perfekt. Den var inte för lång och inte för kort, den gick inte ner till knäna och var precis så den täckte rumpan och lite av låren. Sen var den svart, den satt inte tajt nedtill men ovantill satt den otroligt hårt, men den var perfekt. Sen hittade jag ett par skor på en gång som passade till. Jag var super nöjd! Nu skulle jag bara lyckas få de där 200 kr tills imorgon av pappa…
Det var lördag, äntligen lördag. Nu hade jag längtat som en galning på att denna dag skulle komma. Jag kunde känna en rysning som gick genom hela min kropp för jag var så spänd på vad som skulle hända ikväll. Jag hade lyckats få 200 kr av pappa, men han hade vart mycket tveksam att ge mig pengarna, men jag lyckades. Även fast jag var så spänd på kvällen hade jag vaknat vid två tiden på eftermiddagen och då skulle jag till Kim och de andra tjejerna bara om två timmar, så jag skyndade mig att duscha och torka och platta håret. Sen ropade mamma och sa att det var mat.
Jag hatade att höra på hennes gälla röst då jag var så stressad. Men jag kastade i mig maten och sprang och borstade tänderna. Sen vart klockan fyra…
Jag kom hem till Kim, där även Jossan och Vicky var. Vi alla var glada och hälsade på varandra. Ändå kände jag att det här inte kändes bra. Det var en oro som låg i rummet där vi var och på bordet stod det inte cider så som Kim hade sagt att hon skulle köpa utan det stod två vodka flaskor, några öl och en flaska vin. Jag tänkte att de kunde vara hennes föräldrars sprit men jag var inte säker så jag tog upp mina pengar jag skulle ge till Kim och sa:
- Här får du de 200kr du skulle ha för att köpa dricka…
- Åh vad bra att du kom ihåg det tills idag. Det är din vodka där borta, ta den och blanda ut den med någon läsk du gillar så kommer du inte känna någon spritsmak och kommer ha kul hela kvällen precis som vi andra. Fattar ni vad kul vi ska ha ikväll?! HELT SJUKT KUL TJEJER!
Vicky tog fram glas till oss alla och Jossan tog fram läsk och ställde det på bordet. Sen började det. Kim fyllde 1/8 av sitt glas med sin vodka och resten med läsk. Det är som att blanda saft sa hon och skrattade. Jag själv som aldrig hade smakat vodka eller sprit alls var försiktig men ville ändå va som de andra och tog lite mer än vad Kim hade fyllt sitt, sen fyllde jag de med lite läsk också och skickade vidare läsken. När alla hade fyllt sina glas så höjde Jossan sitt glas och skålade för att det här skulle bli den bästa kvällen i deras liv.
Jag tog en klunk ur mitt glas och kände en obeskrivlig smak som stack till i halsen och jag kunde känna hur blandningen rann ner i magen och jag rös. Det smakade inte alls läsk som Kim sa att de skulle göra om man blandade ut det. Men jag såg att alla andra drack upp det sista ut ur deras glas så jag bet ihop och drack det som var kvar i mitt. Det var riktigt äckligt och jag visste inte om jag ville fortsätta, men jag hade inget val. Jag ville vara precis som alla de andra, jag skulle passa in och inte bli den som blir mobbad, det ville jag inte.
Klockan gick och jag blev yrare och vingligare ju mer jag drack. Och de blev Kim, Vicky och Jossan också, men alla skrattade och hade kul.
När klockan började närma sig sex var det dags att plocka ner allt i en väska som var otroligt liten för att få ner så mycket som vi tänkte ha med oss. Men tillsist fick vi ner fyra öl och en vodkaflaska. Sen gick vi mot bussen, alla hade klänning på sig och klackar på skorna som gjorde så vi blev 15cm högre än vanligt. Och vingliga var vi. Och inte nog med det, så gick vi på en grusväg. När vi äntligen hade kommit fram till hållplatsen hade bussen precis kommit så vi hoppade på den och satte oss längst bak.
Vi närmade oss festen och man kunde höra musiken dunka redan ett kvarter bort. Jag var varken rädd eller peppad för denna kväll. Men orolig var jag. Kände att snart kunde vad som helst hända. Men jag försökte slappna av i varje muskel utan att ramla om kull och vricka fötterna. Nu var vi knappt tre hus från lokalen där festen hölls. Det var redan fullt och klockan var bara åtta. Musiken var stark, vi var fulla och det var en rätt skön kväll i augusti. Det blåste lite men jag var varm i hela kroppen, vi skrattade och snackade om hur kul det skulle bli.
När vi kom in i lokalen dansade alla, liksom studsade på golvet och det stank alkohol och cigarettrök som trängde sig upp i mina näsborrar och luften jag andades trycktes ner i lungorna. Det vart som en blandning ihop med svett och de andra lukterna som tog över rummet och mina luktsinnen. Men kvällen fortsatte och vi blev allt fullare… Allt gick i som slowmotion och jag såg plötsligt folk som sprang ut med en tjej som kräktes från ena sidan av lokalen tills de kom ut på gården. Det började stinka kräks överallt men ingen verkade bry sig om det utan bara fortsatte dansa och snacka men framför allt dricka. Sen minns jag inte mycket…
Plötsligt började huvudet kvickna till och jag såg mig omkring. Runt om mig stod stolar på borden, två killar satt och hånglade med två tjejer i en soffa, ingen verkade bry sig om vad som egentligen hände just då. Jag såg att dörren var stängd och golvet var halt av att folk hade kräkts och spillt sprit överallt. Men alla mina kompisar från min klass, de dansade och det slutade inte, musiken fortsatte gå, om och om igen samma låt… Mitt huvud snurrade och jag började känna en lukt jag inte hade känt på hela kvällen en helt ny lukt.
Och då såg jag något ingen annan utom jag, rummet var rökfyllt. Denna gång var det inte cigarettrök utan brandrök. Hela lokalen runt om mig brann. Allt stod i lågor men alla fortsatte som om det inte hade hänt något. Men jag stod still, rörde inte ett ben och inte en arm inte ens håret rörde sig. Jag hörde svaga ljud av sirener från polisbilar och ambulanser. Jag hann inte ens blinka innan jag såg Kim bäras ut på en bår inlindad i en brandfilt, hon hade ingen hud kvar i ansiktet och såg skräckslagen ut, men med en tom och död blick. Jossan var efter och skrek som om hon sätt ett spöke.
Jag kände en tår falla från mitt öga. Den föll som i ett vattenfall fast i slowmotion som hela den här kvällen, det hade gått för långt. Då förstod jag, jag hade hamnat fel, mycket fel. Jag trodde alkoholen kunde påverka hur kul jag skulle ha en sån här kväll. Jag, vi alla ville passa in och blev fulla och kvällen slutade med fem döda ungdomar, en nerbrunnen lokal, fyra med brännskador och resten oskadda men ett minne för livet, det vill säga det vi minns.
Brandkåren kom och bar ut mig ur lokalen. De vuxna utanför la in mig i en ambulans och la en filt om mig. Jag åkte mot sjukhuset, sen hörde jag bara ett pipande ljud som inte slutade. Jag kände hur mina lungor gav upp, magen vändes upp och ner och jag kunde känna hur maten som jag ätit kröp upp ur mina tarmar och ut ur munnen över mig. Där låg jag, kunde inte göra något. Långsamt, väldigt långsamt slutade mitt hjärta slå… Jag led inte, jag var inte rädd, jag kände ingen oro, jag kände inget längre… Jag var inte mig själv, jag var varken liten, hopptryckt eller ingenting alls förutom en kropp som inte orkade mer på grund av röken, alkoholen... livet.
Det började som min första, det slutade som min sista.