1 år & 8 månader ...
...med dig älskling. Jag älskar dig min fina ♥
Word
Helt enkelt sant.
Sanna mina ord, det här är mitt liv... Ska hela vägen upp & följer min stil.
Det var inte kul. Rasterna kanske var värst. Ensam ibland, brårk i klassen varje dag & föräldrar som kom till skolan arga som in i helvette. Hade få bra dagar. Saknade stan och Kalskrona, där jag hade mina vänner.
Tvåan, trean, fyran & feman gick åt helvette. Lärarna grät titt som tätt och sa att vi va dumma i huvudet, de skällde ut oss för att vi inte gjorde bra ifrån oss på proven.
Sexan skulle bli en bra ny start men blev, "the same". Typ som att börja om från ettan. Sjuan blev lite bättre. Fler vänner man kom mycket närmre. Det var för en gångs skull kul att gå i skolan. Men när man kommer vänner närmre går de lika illa som det gjort innan och mer bråk och helvette med kurator, lärare och andra elever på skolan i olika möten nästan hela tiden...
Inget blev mycket bättre när de vuxna la sig i. Hemringning stod högst upp på listan och bråkade gjorde jag med fler än de på skolan. Kärleks problem föddes och blev ett helvettes krig. Hot på på telefon, msn och sms hände dagligen. Har alltid stått upp ensam och inte förens efter 7 år i skolan märkte jag att de behövs mer än en person att klara sig egenom livet.
Åttan var som sjuan, det var okej i skolan. Gick ofta till sjuksköterskan och bodde nästan hos henne, eller i hennes motagnings rum. Gick dit för att prata bli "omhändetagen". Skadade mig ofta på idrotten och hade allmänt ont i kroppen. Åt inte ordentligt och sket i engelskan och spanskan totalt, vad ska jag med språk till? Ingen brydde sig direkt, inte just då.
Var olyckligt kär, gjorde en del dumma saker, som inte försvinner, kanske aldrig någonsin.
Vad händer när jag inte orkar finnas ?
Vad händer när jag inte orkar va mig själv?
Vad händer när jag inte orkar le mer?
Vad händer när jag inte orkar bry mig?
Vad händer när jag är helt förstörd ?
Vad kommer hända när jag inte finns ?
Vad kommer jag tänka innan jag försvinner... ?
Redan förstörd på insidan, så lika bra att förstöra utsidan.
För jag orkar inte mer nu... jag har inte ork eller tro..
det som kommer ut från äns mun,
går in genom öronen på en annan,
och ut genom en annans mun...
men meningarna har ändrats en aning.
I nian ville jag inte vara ´kvar i gottsunda. Gottsunda var ett helvette. Bråk dag som natt, det tog inte stopp. Ingen var vän med någon. Alla blev lika falska, ingen talade sanning längre och det gick för långt. När jag väl började tala sanning var det fel. Allt jag sa var fel. Jag hatar när folk bestämmer över andra va de ska säga, göra, och verkligen tvinga dom göra något de inte vill. OCh det var så de började. Fick byta umgänge och sluta va med mnina vänner. Kuratorn igen, och lärarna höll koll i korredorena så inget skulle hända.
Hösterminen kom....
Den terminen skakade om hela skolan. Alla visste om vad som hände runt omkring. Alla utom lärarna som var helt omedvetna. Dessa problem med mina "vänner" orsakde problem med mina betyg. SKa man säga att jag blev hotad att få sämre betyg om jag inte blev kompis med L igen. Min egna lärare sa så till mig varje lektion. Och där stack mitt humör iväg. Jag var förbannad, får man inte tänka och tycka som man vill i den här skolan? Man ska va vänner med folk man inte vill ha något med att göra längre.
Kompisar peppade mig, och hjälpte mig framåt när jag hade det såhär. Och så kom den 25 mars 2010:
Jag blir allmänt depprimerad när jag måste va nära dig, när jag ser dig och måste gå förbi dig i korridorerna. Jag trivs inte men så fort du är utom synhåll och jag inte kan höra dig så känner jag mig stark och ärligt talat vuxen. Men när du tar ett ända kliv emot mig så känner jag hur jag krymper och blir liten som en knappnål som faller ner på marken och blivit av med sin själ. Jag fattar inte hur folk kan behandla någon så illa som har mått så jävla förbannat dåligt under alla år jag gått i skolan och nu just i år skulle de värsta som jag kunnat föreställa mig hänt. ändå är jag glad för de jag har hemma, men just nu sitter jag bara och skakar och har inte lust att sätta min fot i skolan igen.
Även om jag hade blivit slagen av en tjej framför hela skolan, 6or, 7or, 8or och 9or så vittnade alla som ställt upp emot mig utom tre. Jag vart stöttad utav tre av alla som såg och några som vittnade emot mig var inte ens i skolan den dagen. Allt polisanmäldes och jag förlorade.
Resten av terminen hade jag samma lektioner som henne och jag fick va nära henne varje dag till skolavslutningen. Ändå innan jag blev slagen hade många i skolan "hyllat" mig. Älskat mig för det jag gjort. Men det slutade med att jag satt där nästan ensam.
Idag går jag nog i den bästa skolan och klassen man kan tänka sig. Tänk om jag hade valt helt annorlunda skola i 5an eller bytt skolan i 7an när jag hade chansen. Då hade inte detta hänt mig. I min skola idag bråkar ingen med varanadra, ingen slåss och ingen lärare dömmer än för vilka vänner man har och sätter betyg på den man är utan hur man sköter jobbet i skolan.
Jag är fortfarande lika stolt som jag var för två år sen i nian då jag gick till skolan med huvudet högt när alla hatade mig. Inte en vän i min årskurs. Ensam men stark, utan någon vuxens backup'.
Jag har tröttnat.
Jag har gett upp.
Och jag står inte själv.
Jag vill inte ha hjälp.
Jag vill kunna stå själv.
Jag vill ha en knuff bakåt.
Jag vill kunna döda dig.
Jag kan säga vad jag tycker, ensam. Du måste ha någon bakom dig innan du säger ett ord.
Inget kan få mig se och inget kommer få mig ta tillbaka mina ord.
Allt jag sagt står jag för, jag tänker inte gör något åt att det kanske är fel.
Grattis pappa på farsdag <3!
Ja... även om du kan komma på galna saker som denna då vi skulle vara clowner allihopa för ett kort ut till typ alla så är du världens bästa pappa. Idag är det din dag, fars dag din pappa dag och gånger tre. Pappa till tre glada barn. Förlåt för alla gånger jag vart dum och haft fel om olika saker och tack för varje gång jag får bästa råden och varje gång du har tröstat mig och gjort mig glad. Jag älskar dig papsi, du är bäst! ♥
Bara du och jag, bara vi jag gör det för din skull... inte för min
5 september 2010 värdens bästa dag.
Älskling, du är de bästa som har hänt mig. Utan dig skulle jag aldrig vara lycklig. Utan dig skulle jag inte veta vad glädje är. Med dig är allt bra, inga bekymmer. Har haft världens bästa år med dig älskling. Ett år med kärlek. Ett år med en person som betyder allt för mig och det är du. Om det fanns ett sätt att visa hur mycket jag älskar dig utan ord eller röst skulle jag visa det nu. Kan inte göra något annat än att skriva dehär till dig nu. Nästa gång vi ses längtar jag till varje gång dörren slagit igen framför mig eller bakom mig. Nu när jag går och lägger mig önskar jag att det var du som låg bland mina kuddar eller att det var jag som låg i din säng brevid dig och pussade på dig innan vi somnar eller precis innan du vaknar och stänger eller öppnar dina blå ögon och kollar på mig.
Du är underbar, perfekt och allt en tjej behöver och vill ha.
Jag är världens lyckligaste tjej och med dig är jag gladast.
Är glad att du alltid finns, att jag kan berätta allt för dig och
att du är du och ingen annan. Jag älskar dig Henrik Sjödin.
Ett ord kan göra en mening, men en känsla kan få musiken att spela.
Det är inte mina ögon som valt dig. Det är inte mina öron som valt dig. Det är mitt hjärta som behöver dig för att spela sin rytm innom mig. Det är dom som får mig känna mig levande. Ibland kan jag drömma mig bort och sluta tänka på att andas. När du kysser mig, håller jag andan långt in för jag vill inte ta ett djupt andetag och avsluta en sånn underbar upplevelse.
Jag kan skriva en rad olika saker som får mig ta en dag i taget och vakna upp imorgon och känna att jag lever med dig och ingen annan. Men "What are words, If you really don't mean them ,When you say them"?
Mina ord kan gå rakt in i ditt ena öra och ut genom det andra bara någon sekund efter. Orden har ingen betydelse, orden bildar inga meningar utan en känsla. Jag har en känsla innom mig som jag inte vet hur den hamnade i mitt hjärta. En dag vaknade jag bara upp och kände hur det dunkade och bankade inne i mig när jag bara tänkte på din röst, hur du fick mig skratta och le varje kväll.
Du kan ta ett ord och sätta i en mening, du kan ta en bild och sätta framför mina ögon eller så kan du göra en berörning och jag kommer falla igen... Rakt ner i golvet, slå i mig jävligt hårt. För jag faller när du tar i mig och jag faller när jag ser dig på en jävla bild - stillbild - tagen för år sen och jag faller varje gång. Känner hur jag faller över ett stup med dig, men hur långt det stupet än är så faller jag långsamt i slowmotion och jag känner mig tryggare än någonsin.
Jag vill att du ska lyssna på mitt hjärtas musik, jag vill att du ska känna min bas, mina trummor och alla instrument som finns i min kropp som bara du får att spela den underbaraste musiken någon någonsin har hört. Varje andetag jag tar, varje rörelse jag gör, varje ord jag hör... är för dig. För jag andas för din skull, jag lyssnar på dig vad det än gäller. Du är bäst, du är snäll och helt ofattbart underbar! Jag är så glad att jag hittat någon som dig, att du finns och att jag alltid kan prata med dig.
Jag älskar dig älskling, det var allt jag ville säga från början och nu hamnade det i slutet.
Vila i frid min söta Mymlan<3
För er som inte visste om det:
R.I.P Mymlan 10/8-11 ♥
Så jävla söt!
Hittade några bilder som älskling tagit på sig själv och jag får bara säga att jag måste vara världens lyckligaste som har en så söt kille och fan va han är underbar, perfekt. Hihih ser ni va söt han är , min gulliplutt ! Oh oj vad jag älskar dig bebis! ♥
För du är bäst.
Kan erkänna att varje gång jag är påväg till dig är det som om det var första gången i mitt liv som du kom och mötte mig vid busshållsplatsen. När vi åkte upp i din hiss och gick in genom dörren och satte oss i din soffa. Ensama hemma och vi satt och kollade på tv. Vi la oss tidigt och idag när jag åker hem till dig har jag fortfarande den nervösa och pirriga känslan i magen och lusten att få träffa dig igen fast det kanske bara var någon timma sen jag lämnade dig sist.
Jag kan ligga vaken om natten och tänka på dig. Hur mysigt och underbart det skulle vara om du låg brevid mig just då. Jag kan ligga vaken och kolla på dig hela natten om jag skulle orka men brukar somna imellan åt och vakna på morgonen och fortsätta och hoppas att du inte vänder dig åt andra hållet. Du är bäst, du är underbar och jag älskar dig över hela mitt hjärta. Det handlar om dig älskling, du är bäst!
Love, hope & faith
Läsaltenativ - min första novell
"Fast ingen fattar fattar jag. Det handlar om dig, bara om mig?"
Kärlek kan döda.
Söndergråtna ögon, röda läppar, blont långt hår. Hon kollar sig i spegeln och hon hör sina hjärtslag allt mer. Hennes radio är på högsta volym. Hon tar fram kniven och skär sig på handleden. Det kommer mycket blod men hon orkar inte bry sig. Hon känner sig yr och sätter sig ner på stolen. Hon kollar sig i spegeln än en gång och se tårarna som rullar sakna ner för hennes kind. Hon tänker på igår då allt var så bra. Hon älskade John över allt hon hade, hon skulle kunna dö för honom. Men det var gårdagen. Igår är inte idag, tänkte Amanda.
Dagen hade börjat som planerat hon skulle träffa John på stan. När Amanda kommer till stan ser hon John där dom skulle ses, som planerat. Hon går fram till honom och han omfamnar henne och dem kysser varandra på munnen. Dom pratar med varandra och bara är på stan som dem brukar vara. Det börjar bli kallt och dem bestämmer sig för att säga hejdå och åka hem. Dom kysser och kramar varandra som ett hejdå och sen går dem åt varsitt håll. Då hör hon att hennes mobil ringer. Hon ser att det är dolt nummer, men hon svarar i alla fall.
- Hallå. vem är det?
- Du tjejen, du ska låta bli John. Han älskar mig inte dig. Sluta träffa honom! Du bara utnyttjar honom!
- Vem är du?!
Samtalet bryts och Amanda står i tårar. Amanda vänder sig om och ser John gå runt hörnet. Hon smyger efter för att se om han ska gå till bussen eller inte. Då ser hon, det är hennes förra bästa vän, Jonna. John omfamnar henne och kysser henne. Amanda fortsätter smyga efter. Jonna skrattar och det gör John med. John och Jonna sätter sig vid vattnet och håller om varandra och kysser varandra ett bra tag. Tillsist får Amanda nog och springer med tårar i ögonen till bussen och raka vägen hem.
Hon kan fortfarande inte förstå vad hon gjort honom. Hur kunde John göra såhär mot henne, tänker Amanda? Jag trodde att han älskade mig, jag älskade ju honom. Varför just nu och varför just jag?! Hon känner att hon kommer svimma, hon får ingen luft. Amanda förflyttar sig till sängen där hon svimmar på direkten. När hon vaknar upp ser hon att hennes vita säng och hennes vägg som sängen står mot är alldeles blodig. Hon sätter sig upp och går in till badrummet. Där tar hon fram kniven igen och skär ett snitt i andra armen och tar blod på ett av fingrarna och skriver på spegeln över handfatet,
”Kärlek kan döda.”
Hon faller ner på golvet med en duns och slår i huvudet i väggen och slutar andas.
En av mina noveller i 8an - fick MVG mitt första fett stolt.
Det var då vi tog lov och kom aldrig tillbaka.
Saknar det. Får man komma på någon avslutning så man får känna
att man fått lov. Har haft sommarlov i två veckor. Det käns inte
som lov än. . .
I 9an var det Lycka, sorg och en tung belastning föll av axlarna när lovet kom..
På väggarna stod veckans ord: GLÄDJE. Och det var det. Vill inte tillbaka till den skolan..
Aldrig mer träffa de som gick där. Det var skönt, det var det bästa som hänt mig att
få sluta där förra året. Två år kvar på gymnasiet och det käns inte som jag gått ett
år redan ?! Jag vill ha den skolavslutningen då alla klär upp sig och man går till en kyrka
eller sitter i matsalen med en scen framför sig. FAN ångest för att inte har haft en skolavslutning.
Är trotsallt glad över de fyra åren på Gottsunda som varje vecka vart värre och värre. Alla var glada men ledsna i helmlighet. Det var bråk konstant. Det kommer inte sluta med bråk eller konflikter på den skolan, inte på någon skola... Sorgligt är det verkligen. Fyra år av rent helvette... Det går över gränsen då en lärare hotar med lägre betyg om man inte blir vän med någon som gjort sitt sista i mitt liv. Tur att jag har en skola nu där jag är egen, bara mig själv när fyra år gått bort till att gå runt och vara falsk för att passa in i mängden.
Något ska ni tänka på som de flesta säger, men få följer: Va alltid dig själv så får resten acceptera dig för den du är.
Fyra minnen, allt av det bästa. Två till de sämre och två till det bättre.
Jag minns en tjej, som var min vän. Jag minns allt hon sa. Du och jag det är så det ska vara, jag gillar din stil. Du är vacker som få. Och du finns i mitt hjärta du finns i min skäl. Men nu går dagarna och jag försöker förstå varför du gick härifrån och lämnade mig kvar igen. Du finns i mitt hjärta du gjorde mig hel. Men jag vet att du har det bra där ute någonstans, du finns i mitt hjärta du finns i min skäl du, du finns överallt innom mig. Vi har byggt ett liv...Men inte i en evighet.
But when you love someone... Va söt du var ja du var underbar, skulle kunna göra vad som helst för att lära känna dig. Men det blev mer..."Vi är söderstalichcrew fuckar alla som vågar glo, vill du nått giddra aldrig, sa du nått giddra aldrig." Så jag skrev ett sista brev...: Varje gång jag såg dig le mot mig, så kände jag mig fri. Jag vill inte tänka mer på dig, men jag kan inte låta bli. Och alla dar och bilder jag minns av oss kommer upp i huvudet igen. Det finns saker jag vill veta men som du inte vill berätta om dig. Allt jag bad om var att du skulle vara ärlig, gillar du mig eller är jag mest besvärlig? Men jag får aldrig svar för idag vill du inte se mig....
Men det var minnen, minnen som aldrig som försvinner, det är minnen som finns i mitt inre. Ni är bara minnen, men jag saknar den tiden. Livet går vidare mot nya hopp:
Hon tycker si och jag tycker så. Och varje gång vi är tlsms så har vi alltid superkul. För du är min vän och jag är din. Vi tycker lika om nästan allt. För jag är din vän och du är min och du vet att jag alltid kommer finnas för dig. Ibland händer det att vi bråkar med varann, men efter ett tag står vi hand i hand igen. Och nu är vi här, vi följer inte modet under mina kläder har jag topp och rosa string. Vi lever i vår egna saga och jag är utklädd till pedofil. För tilsms kommer vi vara utklädningsfreak förevigt. För du kan se mig på olika sätt, den typiska mångsidiga personen. Jag kan aldrig glömma saker som hänt, men jag vill bara vara mig själv. Jag samlar mig mod och säger vad jag tycker. Min bästa vän!
Så var det dags igen, så som många gånger förr. Kan du inte stanna kvar hos mig. Iallafall till natt blir till dag... Bara en liten stund... Vi behöver inte sova en endaste blund. Du behöver inte vara så blyg, jag vet att du kollar på mig i smyg. Så kom mycket närmre, så jag kan känna din värme. Så hände det igen. Så som många gånger förr. Flera timmar dom gick innan jag ens blivit kysst. Så det är en sak jag måste våga att fråga... Kan du inte kyssa mig, JAG BER DIG...! Och allt vi har nu det är underbart det är bäst snälla kan du inte alltid vara min? Så kan jag alltid vara din! Du vet älskling jag älskar dig, igår, idag och även imorgon!
Att älska, att tro ger oss alla hopp.
Något finare, något underbarare, något som går
att älska så mycket som jag älskar dig går inte
att hitta någonstans, och jag är världens lyckligaste
som slipper leta efter någon så älskevärd som dig.♥